BIO & Back on Track
Idag drog jag och Simon på bio i Karlstad. Simon va fast besluten om att se "Sherlock Holms", medans jag själv blev lite besviken när jag såg att "Det regnar köttbullar" inte hade premiär förens om två dagar! Fast kunde i och för sig bara drömma om att Simon hade gått med på att se den! :P Inte precis hans typ av film!
Men vi hann ju med att åka in en lite snabbis på Hööks, där blev det nya inköp:
lite olika färger och former!
Sen blev det mer.... Back on Track:
Ett nättäcke och ett par stallbandage, blir nog ett par till inom en snar framtid :)
Måste faktiskt erkänna att filmen va riktigt bra, lite spännande, roligt och på så vis lättsam att se och följa, så rekommenderar verkligen att du ser den, men så ska ja inte vara sen med att flika in att bio-popcorn med dryck och gott sällskap gör det bara bättre, tack älskling! :)
Man kommer aldrig komma ifrån den där känslan, när du lämnar en butik, så där nöjd och belåten. Känslan av att du just unnat dig själv eller ditt intresse något som du velat ha. Som tillexempel något extra schabrak. Hade ja köpt ett, hade jag visserligen varit nöjd, men det hade ju inte gjort speciellt stor skillnad, medans två eller tre börjar bli leda till "nu har du köpt så där lagom mycket gränsen", men så kommer det: REA!! Och känslan när du packar upp allt när du kommer hem och inser att du snart måste bygga ut stalllådan eller inverstera i en ny är underbar! Oj vilken känsla! Nytt, fräscht och billigt, helt otroligt! Man blir ju så nöjd med sig själv så dagen kan bara inte bli förstörd! Dessutom, att få spendera lite extra tid med sin Älskling gör ju inte saken värre, det är helt enkelt otroligt roligt, mysigt och känslan av att vara tillfreds är fulländad!
ps. jag är inte en "shopaholic", ;) men du förstår vad ja menar! Du vet, man måste få handla ibland. skor, väskor, hästprylar och annat livsviktigt! Det förlänger livet, helt klart!
Men vi hann ju med att åka in en lite snabbis på Hööks, där blev det nya inköp:
lite olika färger och former!
Sen blev det mer.... Back on Track:
Ett nättäcke och ett par stallbandage, blir nog ett par till inom en snar framtid :)
Måste faktiskt erkänna att filmen va riktigt bra, lite spännande, roligt och på så vis lättsam att se och följa, så rekommenderar verkligen att du ser den, men så ska ja inte vara sen med att flika in att bio-popcorn med dryck och gott sällskap gör det bara bättre, tack älskling! :)
Man kommer aldrig komma ifrån den där känslan, när du lämnar en butik, så där nöjd och belåten. Känslan av att du just unnat dig själv eller ditt intresse något som du velat ha. Som tillexempel något extra schabrak. Hade ja köpt ett, hade jag visserligen varit nöjd, men det hade ju inte gjort speciellt stor skillnad, medans två eller tre börjar bli leda till "nu har du köpt så där lagom mycket gränsen", men så kommer det: REA!! Och känslan när du packar upp allt när du kommer hem och inser att du snart måste bygga ut stalllådan eller inverstera i en ny är underbar! Oj vilken känsla! Nytt, fräscht och billigt, helt otroligt! Man blir ju så nöjd med sig själv så dagen kan bara inte bli förstörd! Dessutom, att få spendera lite extra tid med sin Älskling gör ju inte saken värre, det är helt enkelt otroligt roligt, mysigt och känslan av att vara tillfreds är fulländad!
ps. jag är inte en "shopaholic", ;) men du förstår vad ja menar! Du vet, man måste få handla ibland. skor, väskor, hästprylar och annat livsviktigt! Det förlänger livet, helt klart!
BLÖTT o KALLT i stallet
Det var beskrivningen på det som skulle ha varit en vanlig nattning i stallet. Men så blev det inte ikväll...
Eftersom det har varit så kallt under den senaste tiden så har det hänt att vattenkranen har frusig, men efter att man värmt på den med något som liknar en hårfön så har isen smällt och vattnet har så fint runnit ner i hinkarna.
Och visst, det rann minsann ikväll också, men då utan att man kunde stänga av....
Det började med att eftersom jag vann min och Simons lilla tävling om den som vann på wii-mariokart skulle slippa diska, men efter att Simon hade förlorat och jag va mycket nöjd med min insats så sa jag att han kanske ville följa med till stallet och hjälpa mig tina upp kranen medans jag släpper in hästarna och så.
Mycket riktigt släpper jag in hästarna, börjar byta täckena, när jag hör att vattnet börjar rinna, som det ska, rakt ner i hinken under slangen.
Men vad jag 5 sekunder senare hör, är klart och tydligt Simon: - "Sophia, skynda dig, kom fort!"
Där står Simon, med båda händerna runt den stora slangen, som går från handtaget och ner i golvet, och med vatten som sprutar lik en fontän! I det iskalla vattnet är man inte så kaxig, speciellt inte när det är -17 grader ute och det är ett kallstall man står i!
Som tur va gick det att öppna kranen på max och leda vattnet lite, ner i hinkarna som stod där. Innan jag hade hunnit fått tag på mamma så hade vi redan bytt hink 3 gånger (20liter)
Problem nr 1 va att varken Sven-Olov eller Maria (gårdsägarna) inte va hemma. S-O utomlands och utan påslagen mobil, förmodligen för att han är på flyget, Maria på besök i Stockholm, Vilket led till problem nr 2, varken jag, Simon eller Niclas (mammas sambo) är speciellt haj på vilken kran man ska stänga och vilken man inte ska stänga, så efter ytterliga minuter så kommer Per, en inte allt för långväga boende och med massa kunskap. Men trots att alla vattenkranar/ventlier stängdes så rann vattnet lika friskt!
Vid detta laget hade vi nu kommit upp till cirka 30-35 hinkar vatten, med andra ord 600-700 liter vatten som vi kastade på sidan av stalldörren.
Niclas inte allt för glädjande kommentar va: - "Det kanske är som hemma hos oss, kommunalt vatten".
Jag tittade upp mot skolan och tänkte på vem som man skulle kunna få tag på som, vill/kan komma kl 22.45 på kvällen...
Men som tur va så ringde ja Sofia, ena dottern i famlijen och hon sa att i grannens källa gick det att stänga av. Jag dundrade in, och förklarade snabbt situvationen, varpå några minuter senare vattnet slutade att forsa! mellan 50 - 55 hinkar kastade vi ut och lyckade därför rädda stallet från cirka tusen liter vatten.
Nu har hästarna släckt hos sig, natttäckena på, hö och vatten finns, gången där vattenkranen finns är sopad och spånad för att undvika att man drar sig. De frusna kläderna och händerna är upptinade och nu ska vi sova och hoppas på att nån firma har tid att laga det som är trasigt under veckan.
God natt!
ps. Inga djur eller människor kom till skada under dramatiken ;)
Eftersom det har varit så kallt under den senaste tiden så har det hänt att vattenkranen har frusig, men efter att man värmt på den med något som liknar en hårfön så har isen smällt och vattnet har så fint runnit ner i hinkarna.
Och visst, det rann minsann ikväll också, men då utan att man kunde stänga av....
Det började med att eftersom jag vann min och Simons lilla tävling om den som vann på wii-mariokart skulle slippa diska, men efter att Simon hade förlorat och jag va mycket nöjd med min insats så sa jag att han kanske ville följa med till stallet och hjälpa mig tina upp kranen medans jag släpper in hästarna och så.
Mycket riktigt släpper jag in hästarna, börjar byta täckena, när jag hör att vattnet börjar rinna, som det ska, rakt ner i hinken under slangen.
Men vad jag 5 sekunder senare hör, är klart och tydligt Simon: - "Sophia, skynda dig, kom fort!"
Där står Simon, med båda händerna runt den stora slangen, som går från handtaget och ner i golvet, och med vatten som sprutar lik en fontän! I det iskalla vattnet är man inte så kaxig, speciellt inte när det är -17 grader ute och det är ett kallstall man står i!
Som tur va gick det att öppna kranen på max och leda vattnet lite, ner i hinkarna som stod där. Innan jag hade hunnit fått tag på mamma så hade vi redan bytt hink 3 gånger (20liter)
Problem nr 1 va att varken Sven-Olov eller Maria (gårdsägarna) inte va hemma. S-O utomlands och utan påslagen mobil, förmodligen för att han är på flyget, Maria på besök i Stockholm, Vilket led till problem nr 2, varken jag, Simon eller Niclas (mammas sambo) är speciellt haj på vilken kran man ska stänga och vilken man inte ska stänga, så efter ytterliga minuter så kommer Per, en inte allt för långväga boende och med massa kunskap. Men trots att alla vattenkranar/ventlier stängdes så rann vattnet lika friskt!
Vid detta laget hade vi nu kommit upp till cirka 30-35 hinkar vatten, med andra ord 600-700 liter vatten som vi kastade på sidan av stalldörren.
Niclas inte allt för glädjande kommentar va: - "Det kanske är som hemma hos oss, kommunalt vatten".
Jag tittade upp mot skolan och tänkte på vem som man skulle kunna få tag på som, vill/kan komma kl 22.45 på kvällen...
Men som tur va så ringde ja Sofia, ena dottern i famlijen och hon sa att i grannens källa gick det att stänga av. Jag dundrade in, och förklarade snabbt situvationen, varpå några minuter senare vattnet slutade att forsa! mellan 50 - 55 hinkar kastade vi ut och lyckade därför rädda stallet från cirka tusen liter vatten.
Nu har hästarna släckt hos sig, natttäckena på, hö och vatten finns, gången där vattenkranen finns är sopad och spånad för att undvika att man drar sig. De frusna kläderna och händerna är upptinade och nu ska vi sova och hoppas på att nån firma har tid att laga det som är trasigt under veckan.
God natt!
ps. Inga djur eller människor kom till skada under dramatiken ;)
Vargen
Detta med vargjakt är en uttjatad historia med två olika synsätt: Ha kvar vargen, skjut inte, eller skjut bort alla, de borde inte finnas.
Sen kommer sådana som jag...
Jag bor på landet i på en liten ort i mitten av Värmland. Har två alfapar på min ort som bosatt sig på varsitt revir, fått varsinna kullar i år, och ingen av dom blev skjutna under jakten.
Här har inga hundar från orten dödats, men andras jakt/sällskapshundar har fått mött döden för tidigt på marker som tillhör vår ort, inga boskap har attakerats.
Man har stött på en och annan fälld älg och rådjur i skogen, där vargspår påträffat, grannen såg två av vargarna från köksfönstret vintern 08, när man kommit fram till att det var två vargpar det rörde sig om.
Idag har jag inget problem med att vargen finns i skogen, MEN...
jag undrar vad som händer när våra, för tillfället, nya, små flockar utvecklas till kanske 7-10 djur. det handlar inte om att detta händer om 10 år.. utan redan om 2år.
Och vad jag framförallt undrar över är - vad händer med vargen, hur ser deras framtid ut, rent genetiskt? För vissa är det självklart att det är bara att plantera in nya vargar, nytt blod. Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt.
Det handlar inte om att den nya vargen kommer att tillåtas att klampa in på flockens revir och sno åt sig ex antal honor och hitta ett eget revir, det finns en stor risk för att denna individ blir dödad.
Det finns det många som tänker att "ja men, det finns ju så lite varg per 100 hektar så det är inga problem för vargen att hitta ett nytt revir och stöta på en hane/hona".
Men just här kommer problemet.
Vargen har faktiskt inte så himla mycket plats, det finns just nu mer vargar inom Värmland/Dalarna, än i hela Sverige. Varför? - vargen har valt dessa revir, bland annat på grund av två viktig faktor, det finns gott om skog och mat. Jag tror att det finns en anledning till att jägarna i Värmland/Dalarna är mest högljudda när det kommer till vargen, eftersom det är de som har vargen nära sig.
Över 70 hundar har sedan hösten 07 dödas av varg, och tro inte att det bara är jakthundar. Får har också dödats i stor utsträckning inom Varmland/dalarna, men även i andra län.
Man har pratat om varför det inte är så många hundar och får som blir dödade i andra länder med mycket varg. Men läs, allt som är dokumentarat, från länder med mycket varg, givetvis blir djur dödade - i Estland dog det över 60 hundar under en 2 års period, i Ryssland har till och med människor har attackerats och även dödats: Kolja, 10 år gammal, när han åkte pulka med sina kompisar. I länder som USA, Georgien, Turkiet och Indien har flera attacker och dödsfall dokumenterats.
Det finns de som tycker att man ska föra en viss analys över jaktområden för att undvika att man släpper hundar i riskzoner, men hallå! Då får nog jägarna lägga ner jakt i flera län, vilket kanske vore till viss del bra, för det finns då mer "mat kvar i skogen till dessa rovdjur". Men tänk på att det är inte bara vi som riskerar att bli utan älg/rådjurskött, det finns djur som lo, som faktiskt inte heller har någon stor population, som också måste ha mat. Blir vargarna för många på dessa ytor så kommer oldjuren vara tvugna att flytta.
Det är ju inget nytt för oss på landet att ha rådjur kretsande runt husknuten, då de upptäckt att risken för att bli uppäten inte är lika stor, och det finns kanske någon god växt att tugga på. Men vad händer när allt fler rovdjur lurar i skogen, hungriga och våra kära små rådjur håller sig på våra fält och runt våra gårdar. Tror du att de så duktigt sitter och väntar på att rådjuren går tillbaka in i de djupa, riskfyllda skogarna.
Knappast, rent instinktivt kommer de, lik så många andra rovdjur hade gjort, följt efter. Och se vilket smörgåsbord det finns. Små, ulliga fyrbenta djur i en hage som begränsar dem att fly, men som vi lätt kryper under eller hoppar över. Hade jag varit varg hade jag slickat mig om munnen och börjat dinera!
Och nej, det är inte så att det bara är vargen som orsakar döda hundar, får, kalvar och andra skador. Givetvis kan all fakta i världen jämföras med detta djur och det visar på att både hund och andra djur har genom tiderna orsakat mer skada. Men till skillnad från vargen så kan vi koppla våra hundar, vi kan begränsa risken för att vi själva blir skadade av djur som vi hanterar.
Jag har hästar och har ridit hela mitt liv, jag vet att oddsen för att jag skulle bli skadad/dödad av vargen idag är mindre är av hästen. Hundarna löper i många län större risk för att bli påkörda och skjutna, än dödade av vargen.
Men vad som skiljer olyckor från olyckor kan vara dag och natt.
Släpper jag min hund lös i skogen, han springer iväg utan att lyssna på att jag kallar på honom, han stöter ihop med några vargar och blir dödad. Vems är felet? enligt mig själv har jag kunnat undvika olyckan. alltså är det till viss del självförvållat.
Men om jag är ute på uppdrag från tex länsstyrelsen eller polisen, på eftersök av en älg som blivit påkörd av en bil, och min hund blir dödad av en varg, ser situationen lite annorlund ut. Vems är felet? Ja, det var ju fortfarande jag som släppte min hund, det var jag som skulle kunnat ha förhindrat olyckan, men då skulle jag ha varit tvungen att strunta i den stackars älgen?
Tänk om djurrättsorganisationer skulle kunnat se jägarnas dödade hundar på detta sätt, att det faktiskt inte alltid handlar om att de har varit ute i skogen och jagat som idioter och släppt hundar hejvilt, utan att det faktiskt har hänt, många gånger att hundar dödats under eftersök. Under ett jobb där man försöker att stoppa lidandet hos ett djur. Borde jägaren istället struntat i det? Men vad händer då med den påkörda älgen?
Min pappa har en gård där han bedriver uppfödning av nötdjur i lite mindre skala. hans djur har det riktigt bra, under vintern står de inne på lösdrift med hur mycket ensilag att äta och på sommaren går kora+deras kalv ihop med en tjur, 1års tjurarna för sig och sen kvigorna med en tjur för sig. 3 olika hagar med djur och det kräver givetvis mycket bete, många olika hagar och på så vis kan man inte se alla djuren från köksfönstret, om du förstår. Och djur som går ute måste ha tillfälligt skydd, så som skogsdungar m.m.
De lever ett jättebra liv, med mycket mat och en naturlig uppfödning. Men kommer det, när rovdjur som hotar de unga djurens säkerhet, att kännas lika bra att släppa dem i stora hagar upp mot skogen, som annars skyddat dom mot mygg och andra insekter? Vad händer när vargen kommer och attackerar, kanske inte dödar, men skadar dessa djur, tror du då att min pappa kommer att ha dem ute? nej, det tror inte jag. Blir han påverkad av detta? kanske inte märkvärt, men visst skulle det bli annorlunda. Man måste skörda mer hö, mer spannmål, lite mer jobb med städning, men mindre jobb med staket. Korna då, skulle de bli påverkade? Ja! Och det i stor utsträckning, dels att bli utsatt för skador, mindre utrymme och framför allt, ett mindre naturligt liv.
Denna vardag finns det faktiskt människor som lever, tillexempel med sina får, som inte kan hållas ute utan stor risk för att bli skadade eller dödade. Varför har det varit sådant ramaskrik om att man tillät dessa djurhållare att skjuta de djur som går ner i hagarna och skadar och dödar deras djur? Det skulle vara samma sak om det hade varit en hund som flera gånger skadat boskap.
Så varför får de inte rätten att försvara sina djur? Om du får välja, skulle du då skjuta vargen eller kanske de två/tre som orskara lidande på djur som är uppfödda för att hålla rent bete, ge ull, kött m.m. eller skulle du se det som helt naturligt och "mata" vargen med dina får, som kanske är din inkomst för att du själv ska klara dig?
Om jag skulle bo inne i en stad, utan djur eller bekanta med djur som skulle kunna utsättas för rovdjurasngrepp skulle jag säkert också ha svårt för att sätta mig in i hur man tänker när man argumenterar för jakt på varg och skyddsjakt av varg som hotar boskap. Men jag skulle försöka, sluta tänka att "jag har ju aldrig hört om att någon hund som blivit dödad av varg" och börja läs fakta, det händer faktiskt, trots att många lyckliga jägare och djurägare aldrig någonsin kommer att förlora sina djur på de sättet.
Jag tror inte att om man skjuter undan de vargar som går till angrepp på våra boskap kommer att utrota den. Eftersom det händer, men INTE så ofta!
Vad som däremot kan utrota den är om inaveln blir så hög att det ger defekter hos djuret som gör att den har svårare att föröka sig och framförallt minska det naturliga beteendet.
Så kanske ska vi sluta att kasta ord mot ord, för då kommer vi aldrig komma fram till något eftersom det alltid kommer att finnas motargument, utan istället släppa lite på spänningarna, låt fårbonden skjuta vargen som dödar hans får, det kommer inte att utrota dem. Jägarna å sin sida, måste lära sig och acceptera att man får lämna plats åt ytterliga ett rovdjur i skogen, man måste minska antalet fällda älgar och rådjur, dessa behöver vargarna mer än vi.
Detta KANSKE FÖRHINDRAR att vargen hamnar i konflikt med oss människor.
Om det ÄNDÅ skulle bli så, så KANSKE, man får börja ta ställning till om vi verkligen har råd att lägga tid, pengar, energi och oro på dessa djur, där jägarna tagit stor del av deras uppgift med att hålla djurbestånd i schack, och där den höga inavelshalten kanske är ett naturligt bevis på att detta djur inte riktigt hör hemma i dagens Sverige?
Det finns människor som plågar sina djur, lägg enerig på att stoppa det. Det finns grisar som skållats levande, lägg ilskan mot det, det finns människor som svälter, lägg din ror på det, just nu finns det större problem än om vargen ska finnas eller inte i Sverige. Just nu lever den i våra skogar, men vi vet inte hur deras framtid ser ut, oavsett vilken "sida" vi väljer, oavsett vad vi anklagar varandra för, oavsett vad vi tycker är bästa lösningen. Vissa saker sker av en anledning, om de 200 vargarna som finns i Sverige skulle börja springa ner i våra hagar och ta våra djur, så tyder det på att något inte står rätt till. Och ja, då är det kanske meningen att de inte ska vara här, eftersom de då, faktiskt inte strövar i de Svenska skogarna, utan istället i det Svenska samhället....
Sen kommer sådana som jag...
Jag bor på landet i på en liten ort i mitten av Värmland. Har två alfapar på min ort som bosatt sig på varsitt revir, fått varsinna kullar i år, och ingen av dom blev skjutna under jakten.
Här har inga hundar från orten dödats, men andras jakt/sällskapshundar har fått mött döden för tidigt på marker som tillhör vår ort, inga boskap har attakerats.
Man har stött på en och annan fälld älg och rådjur i skogen, där vargspår påträffat, grannen såg två av vargarna från köksfönstret vintern 08, när man kommit fram till att det var två vargpar det rörde sig om.
Idag har jag inget problem med att vargen finns i skogen, MEN...
jag undrar vad som händer när våra, för tillfället, nya, små flockar utvecklas till kanske 7-10 djur. det handlar inte om att detta händer om 10 år.. utan redan om 2år.
Och vad jag framförallt undrar över är - vad händer med vargen, hur ser deras framtid ut, rent genetiskt? För vissa är det självklart att det är bara att plantera in nya vargar, nytt blod. Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt.
Det handlar inte om att den nya vargen kommer att tillåtas att klampa in på flockens revir och sno åt sig ex antal honor och hitta ett eget revir, det finns en stor risk för att denna individ blir dödad.
Det finns det många som tänker att "ja men, det finns ju så lite varg per 100 hektar så det är inga problem för vargen att hitta ett nytt revir och stöta på en hane/hona".
Men just här kommer problemet.
Vargen har faktiskt inte så himla mycket plats, det finns just nu mer vargar inom Värmland/Dalarna, än i hela Sverige. Varför? - vargen har valt dessa revir, bland annat på grund av två viktig faktor, det finns gott om skog och mat. Jag tror att det finns en anledning till att jägarna i Värmland/Dalarna är mest högljudda när det kommer till vargen, eftersom det är de som har vargen nära sig.
Över 70 hundar har sedan hösten 07 dödas av varg, och tro inte att det bara är jakthundar. Får har också dödats i stor utsträckning inom Varmland/dalarna, men även i andra län.
Man har pratat om varför det inte är så många hundar och får som blir dödade i andra länder med mycket varg. Men läs, allt som är dokumentarat, från länder med mycket varg, givetvis blir djur dödade - i Estland dog det över 60 hundar under en 2 års period, i Ryssland har till och med människor har attackerats och även dödats: Kolja, 10 år gammal, när han åkte pulka med sina kompisar. I länder som USA, Georgien, Turkiet och Indien har flera attacker och dödsfall dokumenterats.
Det finns de som tycker att man ska föra en viss analys över jaktområden för att undvika att man släpper hundar i riskzoner, men hallå! Då får nog jägarna lägga ner jakt i flera län, vilket kanske vore till viss del bra, för det finns då mer "mat kvar i skogen till dessa rovdjur". Men tänk på att det är inte bara vi som riskerar att bli utan älg/rådjurskött, det finns djur som lo, som faktiskt inte heller har någon stor population, som också måste ha mat. Blir vargarna för många på dessa ytor så kommer oldjuren vara tvugna att flytta.
Det är ju inget nytt för oss på landet att ha rådjur kretsande runt husknuten, då de upptäckt att risken för att bli uppäten inte är lika stor, och det finns kanske någon god växt att tugga på. Men vad händer när allt fler rovdjur lurar i skogen, hungriga och våra kära små rådjur håller sig på våra fält och runt våra gårdar. Tror du att de så duktigt sitter och väntar på att rådjuren går tillbaka in i de djupa, riskfyllda skogarna.
Knappast, rent instinktivt kommer de, lik så många andra rovdjur hade gjort, följt efter. Och se vilket smörgåsbord det finns. Små, ulliga fyrbenta djur i en hage som begränsar dem att fly, men som vi lätt kryper under eller hoppar över. Hade jag varit varg hade jag slickat mig om munnen och börjat dinera!
Och nej, det är inte så att det bara är vargen som orsakar döda hundar, får, kalvar och andra skador. Givetvis kan all fakta i världen jämföras med detta djur och det visar på att både hund och andra djur har genom tiderna orsakat mer skada. Men till skillnad från vargen så kan vi koppla våra hundar, vi kan begränsa risken för att vi själva blir skadade av djur som vi hanterar.
Jag har hästar och har ridit hela mitt liv, jag vet att oddsen för att jag skulle bli skadad/dödad av vargen idag är mindre är av hästen. Hundarna löper i många län större risk för att bli påkörda och skjutna, än dödade av vargen.
Men vad som skiljer olyckor från olyckor kan vara dag och natt.
Släpper jag min hund lös i skogen, han springer iväg utan att lyssna på att jag kallar på honom, han stöter ihop med några vargar och blir dödad. Vems är felet? enligt mig själv har jag kunnat undvika olyckan. alltså är det till viss del självförvållat.
Men om jag är ute på uppdrag från tex länsstyrelsen eller polisen, på eftersök av en älg som blivit påkörd av en bil, och min hund blir dödad av en varg, ser situationen lite annorlund ut. Vems är felet? Ja, det var ju fortfarande jag som släppte min hund, det var jag som skulle kunnat ha förhindrat olyckan, men då skulle jag ha varit tvungen att strunta i den stackars älgen?
Tänk om djurrättsorganisationer skulle kunnat se jägarnas dödade hundar på detta sätt, att det faktiskt inte alltid handlar om att de har varit ute i skogen och jagat som idioter och släppt hundar hejvilt, utan att det faktiskt har hänt, många gånger att hundar dödats under eftersök. Under ett jobb där man försöker att stoppa lidandet hos ett djur. Borde jägaren istället struntat i det? Men vad händer då med den påkörda älgen?
Min pappa har en gård där han bedriver uppfödning av nötdjur i lite mindre skala. hans djur har det riktigt bra, under vintern står de inne på lösdrift med hur mycket ensilag att äta och på sommaren går kora+deras kalv ihop med en tjur, 1års tjurarna för sig och sen kvigorna med en tjur för sig. 3 olika hagar med djur och det kräver givetvis mycket bete, många olika hagar och på så vis kan man inte se alla djuren från köksfönstret, om du förstår. Och djur som går ute måste ha tillfälligt skydd, så som skogsdungar m.m.
De lever ett jättebra liv, med mycket mat och en naturlig uppfödning. Men kommer det, när rovdjur som hotar de unga djurens säkerhet, att kännas lika bra att släppa dem i stora hagar upp mot skogen, som annars skyddat dom mot mygg och andra insekter? Vad händer när vargen kommer och attackerar, kanske inte dödar, men skadar dessa djur, tror du då att min pappa kommer att ha dem ute? nej, det tror inte jag. Blir han påverkad av detta? kanske inte märkvärt, men visst skulle det bli annorlunda. Man måste skörda mer hö, mer spannmål, lite mer jobb med städning, men mindre jobb med staket. Korna då, skulle de bli påverkade? Ja! Och det i stor utsträckning, dels att bli utsatt för skador, mindre utrymme och framför allt, ett mindre naturligt liv.
Denna vardag finns det faktiskt människor som lever, tillexempel med sina får, som inte kan hållas ute utan stor risk för att bli skadade eller dödade. Varför har det varit sådant ramaskrik om att man tillät dessa djurhållare att skjuta de djur som går ner i hagarna och skadar och dödar deras djur? Det skulle vara samma sak om det hade varit en hund som flera gånger skadat boskap.
Så varför får de inte rätten att försvara sina djur? Om du får välja, skulle du då skjuta vargen eller kanske de två/tre som orskara lidande på djur som är uppfödda för att hålla rent bete, ge ull, kött m.m. eller skulle du se det som helt naturligt och "mata" vargen med dina får, som kanske är din inkomst för att du själv ska klara dig?
Om jag skulle bo inne i en stad, utan djur eller bekanta med djur som skulle kunna utsättas för rovdjurasngrepp skulle jag säkert också ha svårt för att sätta mig in i hur man tänker när man argumenterar för jakt på varg och skyddsjakt av varg som hotar boskap. Men jag skulle försöka, sluta tänka att "jag har ju aldrig hört om att någon hund som blivit dödad av varg" och börja läs fakta, det händer faktiskt, trots att många lyckliga jägare och djurägare aldrig någonsin kommer att förlora sina djur på de sättet.
Jag tror inte att om man skjuter undan de vargar som går till angrepp på våra boskap kommer att utrota den. Eftersom det händer, men INTE så ofta!
Vad som däremot kan utrota den är om inaveln blir så hög att det ger defekter hos djuret som gör att den har svårare att föröka sig och framförallt minska det naturliga beteendet.
Så kanske ska vi sluta att kasta ord mot ord, för då kommer vi aldrig komma fram till något eftersom det alltid kommer att finnas motargument, utan istället släppa lite på spänningarna, låt fårbonden skjuta vargen som dödar hans får, det kommer inte att utrota dem. Jägarna å sin sida, måste lära sig och acceptera att man får lämna plats åt ytterliga ett rovdjur i skogen, man måste minska antalet fällda älgar och rådjur, dessa behöver vargarna mer än vi.
Detta KANSKE FÖRHINDRAR att vargen hamnar i konflikt med oss människor.
Om det ÄNDÅ skulle bli så, så KANSKE, man får börja ta ställning till om vi verkligen har råd att lägga tid, pengar, energi och oro på dessa djur, där jägarna tagit stor del av deras uppgift med att hålla djurbestånd i schack, och där den höga inavelshalten kanske är ett naturligt bevis på att detta djur inte riktigt hör hemma i dagens Sverige?
Det finns människor som plågar sina djur, lägg enerig på att stoppa det. Det finns grisar som skållats levande, lägg ilskan mot det, det finns människor som svälter, lägg din ror på det, just nu finns det större problem än om vargen ska finnas eller inte i Sverige. Just nu lever den i våra skogar, men vi vet inte hur deras framtid ser ut, oavsett vilken "sida" vi väljer, oavsett vad vi anklagar varandra för, oavsett vad vi tycker är bästa lösningen. Vissa saker sker av en anledning, om de 200 vargarna som finns i Sverige skulle börja springa ner i våra hagar och ta våra djur, så tyder det på att något inte står rätt till. Och ja, då är det kanske meningen att de inte ska vara här, eftersom de då, faktiskt inte strövar i de Svenska skogarna, utan istället i det Svenska samhället....
Minttu - inte som alla andra katter
Vilken katt vi har, Minttu alltså. Jag och Simon skulle ner till ridbanan och ta bort bommar som låg och lurade i en liten hög under snön, och vem skulle absolut följa med? Jo, så klart vår kära tigrarade katt, som annars trivs alldelse utmärkt inne i värmen och som nog efter ett tag kom på att det nog hade varit klokast att stannat där.
Vi fick oss ett gott skratt i alla fall, när han, lik en hund travade med. :P
Den svävade musen.... lite stelfrusen kan man säga...
Nej nu är det alldeles för kallt och då får man åka innanför jackan :D
Haha! Svansen hängde dock utanför! :D
Vi fick oss ett gott skratt i alla fall, när han, lik en hund travade med. :P
Den svävade musen.... lite stelfrusen kan man säga...
Nej nu är det alldeles för kallt och då får man åka innanför jackan :D
Haha! Svansen hängde dock utanför! :D
AVATAR
Har sett Avatar idag och tycker att den var helt okej, coola "hästar" och "kontakter" i alla fall :D hehe!
Helt klart värd att se! :)
BENTLEY
Nu har Bentley och jag påbörjat projekt "inridning" och efter de första 15 gånger så har det inte gått annat än bra. Inga bråk eller bus. Idag kom tillexempel en traktor med balar på och körde förbi, men han bara stod och tittade nyfiket. Vilken unghäst gör det?! Jag har i alla fall som mål att visa honom på 3års testet i Maj och hoppas på goda omdömmen. Psyket är underbart och han ser ju inte helt illa ut heller så hoppas hoppas! :P
e: Beethowen (Contender-Laval II) ue Bourbon
e: Beethowen (Contender-Laval II) ue Bourbon
Kyligt!
Vart har värmen tagit vägen?!
Het otroligt kallt, -30 grader imorse. Nej idag blir det att skyda sig till karlstad å handla det som behövs och hem igen och släppa in hästarna innan det blir för kallt igen. Tror ju inte att dte är speciellt hälsosamt att vara ute för mycket i denna luften, Bentley och Coco verkar inte som om det rör så mycket men Petunia skakar om hon inte får ha sitt tjocka vintertäcke + ett fleecetäcke över - stackarn!Jag tillhör ju den typen av hästägare som tycker att hästarna ska leva så naturligt som möjligt och att en häst mycket sällan fryser i vårt land, att tre - fyra dubbla täcken har mer funktionen att göra att hästen har svårt att röra sig, än att hjälpa den med att hålla värmen.
Men det är med att lägga dubbla täcken har jag i år fått genomföra.
Vår häst Petunia är en frusen dam med inte allt för mycket hull och då tycker jag att hennes energi som hon får när hon äter ska gå åt till att bygga upp lite hull, än att det ska gå direkt till att hålla värmen. hästar i god kondition har ju lite svårare för att hålla värmen, mot tillexempel en välhullad unghäst, som min andra häst - Bentley! :)
Han är rund och go, och har på så sätt lite lika stort problem med kyla som Petunia. Men visst är det olika, vissa är mer känsliga än andra oavsett ålder och det får man bara acceptera.
I det stallet som jag har mina änglar så är det mycket bra luft och detta beror främst på det höga taket och des ventilation. Man kan nästan säga att det är ett kallstall, eftersom det är ett brädtak cirka 2.7m upp som är lagt med cirka 2 cm mellanrum och gör alltså att luften skrömmar ända upp i nock. :) Visst är det rätt kyligt på vintern, men jag tror att hästar på varmstall har mer ont av kylan när det är så här kallt. ja menar tänk dig själv att komma från +10 - +15 grader och gå ut i -30! Till skillnad från våra som går från -12 till -30. visserligen har de termotäcken när de är inne så länge det är under -5, och från -1 till -5 ett tunnare täcke. Och ja, det är nog inte så roligt att stå med täcke på större delen av dygnet, men så fort det är lite mildare så får de gå både ute och inne utan täcke! Och en annan sak som jag tror är viktig, speciellt för en så ung häst som Bentley är att alla tre i stallet får fri tillgång på hö inne och ute. Och att en häst kan välja själv när den vill äta tror jag är superbra, Bentley skulle nog inte alls vara lika lugn och snäll om han var tvungen att gå och vämta på att lunchen ska kopmma ut i hagen eller att frukosthöet ska ges i boxen. Nu får de cirka 10kg hö i varsitt hönät och om de inte har blivit ridna och vädret tillåter så kommer de in först kl 20.00 och efter att jag borstat och kollat att allt är bra så får de krafftfodret och så är det kvällen, kl.05.45 släcks nattlampan och dagljuset kommer på. Krafftfoder ges direkt eftersom de alltid har varit uppe ett bra tag och står och äter sitt hö.
Under tiden som de äter tar jag av täckena, borstar, kratsar hovarna och lägger på det täcke som passar till vädret ute (här finns det för alla temeraturer och nederbörd)
Bentley har:
1 ofodrat regntäcke
1 bomullsfodrat regntäcke (mycket tunt)
1 fleecefodrat regntäcke/övergångstäcke
1 dubbelfodrat regntäcke/övergångstäcke
1 termofodrat m hals övergång/vintertäcke
1 vintertäcke m halv hals
1 Vintertäcke dubbelfodrat m halv hals
Petunia har:
1 ofodrat regntäcke
1 bomullsfodrat regntäcke
1 fleecefodrat regn/övergångstäcke
1 polyester/bomulls fodrat m avtagbar hals övergång/vintertäcke
1 vintertäcke dubbelfoder-termo m avtagbar hals
Innetäcken finns det så många utav att de får jag skriva om senare, nu blir det frukost!
konstigt - tror jag?
Hur kan det komma sig att så fort någon från en ort/stad/arbetskompis-kompis, m.m. skadas/avlider eller råkar ut för något annat hemskt, så finns det helt plötsligt personer som "offentligt" helt plötsligt känner personen mycket väl, mår dåligt över vad som hänt, och rent av skriver och pratar om denna person inför andra som om det vore en stor förlust och att denne själv mår dåligt över vad som hänt.
Missuppfatta mig inte nu, för givetvis är det hemskt när det händer personer saker och ting, och visst så tilltalar det en mer när det är en person som man känner igen, eller rent av har pratat med några gånger, som det händer, än någon helt okänd, men vart finns respekten? Respekten för den drabbade? famlijer och de "riktiga" vännerna?
Hur skulle du själv känna om du mister ditt barn, din kille/tjej eller bästa vän, alla minnen allt man skulle ha gjort är borta, dina känslor, som verkligen är på riktigt, och du läser/hör folk som knappt pratat med personen tidigare säga hur ledsna de är, hur jobbigt det är, för dom, som förlorat någon som de verkligen brydde sig om.
Men hallå! Att skaffa sig uppmärksamhet på grund av någon annans olycka är verkligen hemskt. Att offentligt verka som om man kände personen, och då oftast på ett sätt som får det hela att verka just som om man umgåtts halva livet är helt enkelt sjukt.
Visst, skriva en "r.i.p. - kommentar" på facebook är väl inte hela världen, men oftast skrivs det mer än så, och då mer av personer som inte känner personen alls. uppmärksamhet, kallar jag det åter igen.
Ibland har vi människor så brottom ut med nyheter, fakta som man vill vara först att berätta om, verka mest berörd av och framförallt, tvyärr ta nytta av.
Jag vet flera tillfälle där personer blivit både dödsförklarade och annat hemsk av personer som inte över huvud taget pratat med personen, men som kanske råkat gå i samma skola någon gång på lågstadiet. Sen har det visat sig, "hoppsan" personen va visst inte död, han/hon hade visst klarat sig, jaha var det i den andra olyckan på den dagen som en person dog".
Hallå igen! Vet du inte ens om personen lever eller är död så ska du inte häller skriva eller säga något offentligt, eftersom det faktiskt finns folk där ute som faktiskt bryr sig, som sörjer, som hoppas och som faktiskt lever i och runt dennes persons liv, och som framförallt VET hur det ligger till. Inse att det gör inte du, din tid kommer att komma då du får känna sorg, då du vill/kan skriva av dig, då du kan be om tröst till andra, då du kommer att känna att livet aldrig mer kommer att bli sig lik, men det är inte nu, inte denna person, var istället tacksam för det, tänk istället på de som finns runt om kring dig, som inte har dött, som inte skadat sig, som lever med dig i ditt liv. Visa respekt för den dödas/skadades familj, så kommer kanske denna också göra det tillbaka...
Det finns så mycket hemskheter som händer i världen, så mycket att skriva och prata om, och visst är det bra att man gör det, men tänk dig för innan du går ut med "namn och bild" på personer som du faktiskt inte har någon större anledning att skriva om. Fråga dig innan: - Varför skriver jag detta? Är det verkligen för personens skull, för de anhörigas skulle, eller är det för min egen?
jag anklagar ingen, jag reflekterar och kritiserar!
Missuppfatta mig inte nu, för givetvis är det hemskt när det händer personer saker och ting, och visst så tilltalar det en mer när det är en person som man känner igen, eller rent av har pratat med några gånger, som det händer, än någon helt okänd, men vart finns respekten? Respekten för den drabbade? famlijer och de "riktiga" vännerna?
Hur skulle du själv känna om du mister ditt barn, din kille/tjej eller bästa vän, alla minnen allt man skulle ha gjort är borta, dina känslor, som verkligen är på riktigt, och du läser/hör folk som knappt pratat med personen tidigare säga hur ledsna de är, hur jobbigt det är, för dom, som förlorat någon som de verkligen brydde sig om.
Men hallå! Att skaffa sig uppmärksamhet på grund av någon annans olycka är verkligen hemskt. Att offentligt verka som om man kände personen, och då oftast på ett sätt som får det hela att verka just som om man umgåtts halva livet är helt enkelt sjukt.
Visst, skriva en "r.i.p. - kommentar" på facebook är väl inte hela världen, men oftast skrivs det mer än så, och då mer av personer som inte känner personen alls. uppmärksamhet, kallar jag det åter igen.
Ibland har vi människor så brottom ut med nyheter, fakta som man vill vara först att berätta om, verka mest berörd av och framförallt, tvyärr ta nytta av.
Jag vet flera tillfälle där personer blivit både dödsförklarade och annat hemsk av personer som inte över huvud taget pratat med personen, men som kanske råkat gå i samma skola någon gång på lågstadiet. Sen har det visat sig, "hoppsan" personen va visst inte död, han/hon hade visst klarat sig, jaha var det i den andra olyckan på den dagen som en person dog".
Hallå igen! Vet du inte ens om personen lever eller är död så ska du inte häller skriva eller säga något offentligt, eftersom det faktiskt finns folk där ute som faktiskt bryr sig, som sörjer, som hoppas och som faktiskt lever i och runt dennes persons liv, och som framförallt VET hur det ligger till. Inse att det gör inte du, din tid kommer att komma då du får känna sorg, då du vill/kan skriva av dig, då du kan be om tröst till andra, då du kommer att känna att livet aldrig mer kommer att bli sig lik, men det är inte nu, inte denna person, var istället tacksam för det, tänk istället på de som finns runt om kring dig, som inte har dött, som inte skadat sig, som lever med dig i ditt liv. Visa respekt för den dödas/skadades familj, så kommer kanske denna också göra det tillbaka...
Det finns så mycket hemskheter som händer i världen, så mycket att skriva och prata om, och visst är det bra att man gör det, men tänk dig för innan du går ut med "namn och bild" på personer som du faktiskt inte har någon större anledning att skriva om. Fråga dig innan: - Varför skriver jag detta? Är det verkligen för personens skull, för de anhörigas skulle, eller är det för min egen?
jag anklagar ingen, jag reflekterar och kritiserar!
